Angående rörelse och konst

                                                 Futurism

Performancekonst

Flashmob

Jag utgår från mig själv…

Jag utgår från mig själv och hur jag upplever hur andra uppfattar mitt rörelsemönster.

Vad irriterar människor alternativt gör dem konfunderade när någon avviker i sitt rörelsemönster i förhållande till det accepterade i en viss situation eller till en viss plats? Subtila eller små ändringar i mina rörelser (vilket också inbegriper att upprepa en rörelse och också hur mina rörelser förhåller sig till andra människor) kan kanske väcka större uppmärksamhet i förhållande till hur mycket rörelsen egentligen avviker.

Jag har värmt upp inför mina fältstudier; 

Jag provade att gå upp och ner för trapporna i trappuppgången 3 gånger där jag bor. Detta gjorde jag i skor med klack, ännu har ingen öppnat dörren och blängt på mig.

Jag gick bakom en person på stan lite för tätt inpå. Jag upplever att personen blev konfunderad

Frågan man också kan ställa sig är; hur mycket av reaktionerna från andra människor läser jag in utifrån vad för reaktioner jag förväntar mig? (Såvida jag inte skulle få en reaktion som inte enbart inbegriper mimik och rörelser från denna/denne person). Detta kan eventuellt övertolkas. Men nu utgår jag från mig själv och tillåter mig att övertolka och sedan lägga detta till ett ”vetenskapligt resultat”…

                                                          Att glo

Jag iakttog ett stilleben lite för länge i en affär . Folk undrade nog lite – tror jag. Jag vet ännu inte om jag ska låta någon dokumentera undersökningen, det kan påverka resultatet. Men framförallt kanske en sådan dokumentation inte är särskilt relevant om jag ska låta detta bli en undersökning som endast utgår från hur jag upplever situationen.

 Jag kommer att fortsätta att testa mina rörelser i staden. Undersökningen ska vara kvantitativ har jag tänkt mig. En kvantitativ undersökning av reaktionerna jag uppfattar att jag får på mitt avvikande rörelsemönster. Detta är alltså en korrekt vetenskaplig undersökning som utgår från mig.


Jag använder mig av denna metod och får sedan se var den leder mig.

Gestaltningsbeskrivningen

Rörelser

Jag känner mig lite smått villrådig inför gestaltningsbeskrivningen, vet inte riktigt om jag är helt ute och cyklar... Jag har dock bestämt mig för att bestämma mig. Rörelser blir min utgångspunkt.

I och med att jag i min gestaltningsbeskrivning triggades igång mycket av rörelser i staden vill jag bygga vidare på detta. Harpidén växte fram genom observation av barn i trappan som drog sina fingrar längst med räcket i språng nerför trappan, vilket jag kände igen från min egen barndom – jag kunde komma ihåg känslan. Detta är dock en rörelse som skulle väcka uppseende om det istället var en vuxen person som utförde denna.

Utifrån detta skulle jag vilja se vad för slags rörelser som är accepterat för en vuxen respektive ett barn. Vilka gränser finns? Jag skulle också kunna utvidga detta till andra grupper.

Jag har för övrigt ännu inte fått upp tempo vad gäller blogginläggen tråkigt nog.

Det offentliga rummet som klassrum

Vad är du mer nöjd med i ditt projekt?

Att jag i mitt projekt kopplat ihop flödet av människor som rörs sig vid min ickeplats - en rörelse/känsla med platsen.

Att jag inte låste mig för mycket till den ursprungliga platsen utan lät mig dras med i tankar och i processen som sedan ledde till slutresultatet. Jag är nöjd med att ursprungsidén omvandlades mycket under processen.

 Svårigheterna med att gå vidare i projektet stressade mig men gav mig också en väg att gå vidare vid en viss tidpunkt. Stressen tvingade mig att planlöst skissa på något utifrån platsen efter form som sedan i kombination med andra aspekter (skolbarnens rörelse i trappan där de drar handen längst räcket där då dök upp en idé om att placera något som gav ljud ifrån sig (harpan var ett självklart val i förhållande till platsen och sammanhanget). Trappans form, rörelsen i trappan samt en slags irritation över att inte få tag på klara uppgifter om vad som fanns bakom väggen vid min ickeplats (trots mycket tid som lagts på just detta) var några av de saker som resulterade i cityharpan.

Ett problem jag tampas med är att jag (liksom många andra?) censurerar mina idéer innan de finns nedtecknade eller nedskrivna - gestaltade. Detta gör att vissa idéer stannar vid steg 1 när jag inte ger dem en chans att utvecklas vidare. Detta gör att jag då står där med 10, outvecklade och obearbetade halvbra idéer som inte sporrar mig att gå vidare.

Vad är du mindre nöjd med i ditt projekt?

Vad skulle du vilja arbeta mer med, utveckla vidare, göra annorlunda?

Det jag skulle vilja göra annorlunda?

Medvetandegörandet av hur jag fungerar inom en arbetsprocess gör att jag vidare lär mig var mina svagheter ligger och hur jag – på olika sätt – kan ta mig vidare. Jag har en föreställning om att resultatet blir bäst om jag arbetar med ett projekt (som detta) under intensivt arbete – i princip dag och natt – då detta ger mig ett sammanhang och att jag, flummigt nog, måste ”leva i projektet” – enbart, utan något annat som stör tankeverksamheten. Jag upplever att jag är tvungen att arbeta så. Om jag arbetar med ett projekt från nio till fem är jag rädd att jag aldrig riktigt kommer att ”landa i arbetet”. Jag skulle vilja prova att arbeta med ett projekt från nio till fem. Skulle det fungera?

 Jag skulle vilja tvinga mig att skissa på de idéer jag ratar och förkastar innan de bearbetats utanför min tankevärld. Jag upptäckte mycket tydligt att när jag kört fast hjälpte skissandet tankarna att leda vidare till andra idéer. Trots att den idén jag började att skissa på inte användes hjälpte den mig vidare i processen. Detta är ett av det i processen jag tar med mig till nästa gång jag arbetar på samma sätt.

Det skulle ha underlättat om jag hade behärskat Photoshop inför projektet. Photoshop som hjälpmedel gör att man enkelt kan visualisera sina idéer.

Att arbeta mer med händerna. Jag upptäckte att modellbyggande gav mig vidare idéer (jag byggde enbart en liten modell). Att arbeta mer med projektet tredimensionellt (och testa att bygga olika modeller till exempel) och att inte enbart arbeta tvådimensionell hade nog öppnat upp till fler idéer. Kanske hade det då landat i ett annat slutresultat. 


                                              

Cityharpan