Jag utgår från mig själv…

Jag utgår från mig själv och hur jag upplever hur andra uppfattar mitt rörelsemönster.

Vad irriterar människor alternativt gör dem konfunderade när någon avviker i sitt rörelsemönster i förhållande till det accepterade i en viss situation eller till en viss plats? Subtila eller små ändringar i mina rörelser (vilket också inbegriper att upprepa en rörelse och också hur mina rörelser förhåller sig till andra människor) kan kanske väcka större uppmärksamhet i förhållande till hur mycket rörelsen egentligen avviker.

Jag har värmt upp inför mina fältstudier; 

Jag provade att gå upp och ner för trapporna i trappuppgången 3 gånger där jag bor. Detta gjorde jag i skor med klack, ännu har ingen öppnat dörren och blängt på mig.

Jag gick bakom en person på stan lite för tätt inpå. Jag upplever att personen blev konfunderad

Frågan man också kan ställa sig är; hur mycket av reaktionerna från andra människor läser jag in utifrån vad för reaktioner jag förväntar mig? (Såvida jag inte skulle få en reaktion som inte enbart inbegriper mimik och rörelser från denna/denne person). Detta kan eventuellt övertolkas. Men nu utgår jag från mig själv och tillåter mig att övertolka och sedan lägga detta till ett ”vetenskapligt resultat”…

                                                          Att glo

Jag iakttog ett stilleben lite för länge i en affär . Folk undrade nog lite – tror jag. Jag vet ännu inte om jag ska låta någon dokumentera undersökningen, det kan påverka resultatet. Men framförallt kanske en sådan dokumentation inte är särskilt relevant om jag ska låta detta bli en undersökning som endast utgår från hur jag upplever situationen.

 Jag kommer att fortsätta att testa mina rörelser i staden. Undersökningen ska vara kvantitativ har jag tänkt mig. En kvantitativ undersökning av reaktionerna jag uppfattar att jag får på mitt avvikande rörelsemönster. Detta är alltså en korrekt vetenskaplig undersökning som utgår från mig.


Jag använder mig av denna metod och får sedan se var den leder mig.