Ögats rörelse, tankens rörelse?

  

Tankens rörelse

När jag fastnat i tankar kring mitt projekt och inte kommit vidare kom jag in på tankens rörelse, vilket kan låta lite långsökt (kanske även lite pretentiöst). En tanke kan gå runt, runt och sedan leda vidare. Hur ser en visualisering av detta ut? 

Det var också utifrån hjärnans ”rörelsemönster”, som jag skulle vilja kalla det, jag också kom in på Mensas (kontroversiella) intelligenstest. Detta anser jag knyter an till ”abstrakta” rörelser (de som inte direkt kan iakttas, men som finns).

I testet ingår moment där åtta symboler presenteras. Utifrån dessa ska en nionde symbol väljas ut och placeras ut som den sista i ledet. 

Sambandet mellan symbolerna ser jag som en rörelse – liknande en animation av symbolerna.

Att visualisera olika aspekter av rörelse

Ok. Olika aspekter av rörelse, hur kan visualiseringar av dessa se ut – hur tänker jag mig att de ser ut.

Jag funderade kring vad jag skulle vilja kalla ”abstrakta rörelser”. De som inte är direkt iakttagbara (t ex kan en människans kroppsliga rörelse iakttas – utifrån – när denna går, springer osv.). Jag vill undersöka hur visualiseringar av dessa rörelser ser ut – hur ser det visuella mönstret ut?

 Jag har också i relation till detta funderat kring visuella mönster som slumpmässigt träder fram utifrån statistik och fakta.  Jag snubblande på ett visuellt mönster som skapats utifrån statistik ”i rörelse”. En anställd på Facebook fick fram en visuell bild utifrån statistik som utgår ifrån relationer mellan användare av Facebook världen över. Kanske inte så förvånande, men ändå fascinerande, att världskartan trädde fram som visuell bild utifrån den abstrakta statistiken. Punkterna och linjerna (eller rörelsen) mellan dem skapar också ett visuellt mönster.

http://gizmodo.com/5713221/who-wouldve-thought-that-ten-million-facebook-friendships-could-be-so-beautiful

Vändpunkt

Jag utgick från rörelser. Jag började med att utgå ifrån vilka rörelser som är accepterade vid olika tidpunkter och på olika platser och beroende på ålder och grupptillhörighet. Detta gick vidare till att jag skulle undersöka hur jag själv rör mig på olika platser och sedan vidare till hur jag uppfattar att andra uppfattar mitt rörelsemönster och sedan vidare till enbart hur jag uppfattar hur andra uppfattar mitt rörelsemönster. Detta utmynnade i att jag skulle utmana mig själv i olika situationer när jag möter min omgivning. Det som var tänk var att jag skulle utsätta mig för obekväma situationer.

Den slutliga uppgiften jag gav mig själv kändes inte särskilt peppande eller lustfylld, vilken gjorde att jag låste mig rejält. Jag tror också att det i kombination med att jag jobbat extra gjort att jag haft väldigt svårt att gå vidare. Jag har funderat för mycket runt projektet att det till slut har det känts som en återvändsgränd vilket har varit stressande. Jag har sett projektet för mycket som ett problem när jag låst mig för mycket vid en enda tanke. Nu vill jag öppna upp för ett annat sätt att se på mitt projekt.

Rörelse som utgångspunkt är fortfarande aktuellt.

Rör sig människor olika fort beroende av tidpunkt under dygnet? Vilka faktorer kan påverka rörelsen, tidpunkt på dygnet, oväntat objekt i förhållande till plats?

Om jag placerar ut ett objekt i olika miljöer; hur förändrar det hur människor rör sig? I en miljö kanske objektet skapar omvägar förbi det medan ingen reflekterar över det i en annan miljö? Jag vill observera hur människors rörelsemönster ändras på grund av: 1. Det oväntade objektet - kvadraten 2. Miljön (objektet i förhållande till miljön/människorna i miljön.) 

Kan jag skapa ett visuellt mönster av dessa rörelser?

Angående rörelse och konst

                                                 Futurism

Performancekonst

Flashmob

Jag utgår från mig själv…

Jag utgår från mig själv och hur jag upplever hur andra uppfattar mitt rörelsemönster.

Vad irriterar människor alternativt gör dem konfunderade när någon avviker i sitt rörelsemönster i förhållande till det accepterade i en viss situation eller till en viss plats? Subtila eller små ändringar i mina rörelser (vilket också inbegriper att upprepa en rörelse och också hur mina rörelser förhåller sig till andra människor) kan kanske väcka större uppmärksamhet i förhållande till hur mycket rörelsen egentligen avviker.

Jag har värmt upp inför mina fältstudier; 

Jag provade att gå upp och ner för trapporna i trappuppgången 3 gånger där jag bor. Detta gjorde jag i skor med klack, ännu har ingen öppnat dörren och blängt på mig.

Jag gick bakom en person på stan lite för tätt inpå. Jag upplever att personen blev konfunderad

Frågan man också kan ställa sig är; hur mycket av reaktionerna från andra människor läser jag in utifrån vad för reaktioner jag förväntar mig? (Såvida jag inte skulle få en reaktion som inte enbart inbegriper mimik och rörelser från denna/denne person). Detta kan eventuellt övertolkas. Men nu utgår jag från mig själv och tillåter mig att övertolka och sedan lägga detta till ett ”vetenskapligt resultat”…

                                                          Att glo

Jag iakttog ett stilleben lite för länge i en affär . Folk undrade nog lite – tror jag. Jag vet ännu inte om jag ska låta någon dokumentera undersökningen, det kan påverka resultatet. Men framförallt kanske en sådan dokumentation inte är särskilt relevant om jag ska låta detta bli en undersökning som endast utgår från hur jag upplever situationen.

 Jag kommer att fortsätta att testa mina rörelser i staden. Undersökningen ska vara kvantitativ har jag tänkt mig. En kvantitativ undersökning av reaktionerna jag uppfattar att jag får på mitt avvikande rörelsemönster. Detta är alltså en korrekt vetenskaplig undersökning som utgår från mig.


Jag använder mig av denna metod och får sedan se var den leder mig.

Gestaltningsbeskrivningen

Rörelser

Jag känner mig lite smått villrådig inför gestaltningsbeskrivningen, vet inte riktigt om jag är helt ute och cyklar... Jag har dock bestämt mig för att bestämma mig. Rörelser blir min utgångspunkt.

I och med att jag i min gestaltningsbeskrivning triggades igång mycket av rörelser i staden vill jag bygga vidare på detta. Harpidén växte fram genom observation av barn i trappan som drog sina fingrar längst med räcket i språng nerför trappan, vilket jag kände igen från min egen barndom – jag kunde komma ihåg känslan. Detta är dock en rörelse som skulle väcka uppseende om det istället var en vuxen person som utförde denna.

Utifrån detta skulle jag vilja se vad för slags rörelser som är accepterat för en vuxen respektive ett barn. Vilka gränser finns? Jag skulle också kunna utvidga detta till andra grupper.

Jag har för övrigt ännu inte fått upp tempo vad gäller blogginläggen tråkigt nog.

Det offentliga rummet som klassrum

Vad är du mer nöjd med i ditt projekt?

Att jag i mitt projekt kopplat ihop flödet av människor som rörs sig vid min ickeplats - en rörelse/känsla med platsen.

Att jag inte låste mig för mycket till den ursprungliga platsen utan lät mig dras med i tankar och i processen som sedan ledde till slutresultatet. Jag är nöjd med att ursprungsidén omvandlades mycket under processen.

 Svårigheterna med att gå vidare i projektet stressade mig men gav mig också en väg att gå vidare vid en viss tidpunkt. Stressen tvingade mig att planlöst skissa på något utifrån platsen efter form som sedan i kombination med andra aspekter (skolbarnens rörelse i trappan där de drar handen längst räcket där då dök upp en idé om att placera något som gav ljud ifrån sig (harpan var ett självklart val i förhållande till platsen och sammanhanget). Trappans form, rörelsen i trappan samt en slags irritation över att inte få tag på klara uppgifter om vad som fanns bakom väggen vid min ickeplats (trots mycket tid som lagts på just detta) var några av de saker som resulterade i cityharpan.

Ett problem jag tampas med är att jag (liksom många andra?) censurerar mina idéer innan de finns nedtecknade eller nedskrivna - gestaltade. Detta gör att vissa idéer stannar vid steg 1 när jag inte ger dem en chans att utvecklas vidare. Detta gör att jag då står där med 10, outvecklade och obearbetade halvbra idéer som inte sporrar mig att gå vidare.

Vad är du mindre nöjd med i ditt projekt?

Vad skulle du vilja arbeta mer med, utveckla vidare, göra annorlunda?

Det jag skulle vilja göra annorlunda?

Medvetandegörandet av hur jag fungerar inom en arbetsprocess gör att jag vidare lär mig var mina svagheter ligger och hur jag – på olika sätt – kan ta mig vidare. Jag har en föreställning om att resultatet blir bäst om jag arbetar med ett projekt (som detta) under intensivt arbete – i princip dag och natt – då detta ger mig ett sammanhang och att jag, flummigt nog, måste ”leva i projektet” – enbart, utan något annat som stör tankeverksamheten. Jag upplever att jag är tvungen att arbeta så. Om jag arbetar med ett projekt från nio till fem är jag rädd att jag aldrig riktigt kommer att ”landa i arbetet”. Jag skulle vilja prova att arbeta med ett projekt från nio till fem. Skulle det fungera?

 Jag skulle vilja tvinga mig att skissa på de idéer jag ratar och förkastar innan de bearbetats utanför min tankevärld. Jag upptäckte mycket tydligt att när jag kört fast hjälpte skissandet tankarna att leda vidare till andra idéer. Trots att den idén jag började att skissa på inte användes hjälpte den mig vidare i processen. Detta är ett av det i processen jag tar med mig till nästa gång jag arbetar på samma sätt.

Det skulle ha underlättat om jag hade behärskat Photoshop inför projektet. Photoshop som hjälpmedel gör att man enkelt kan visualisera sina idéer.

Att arbeta mer med händerna. Jag upptäckte att modellbyggande gav mig vidare idéer (jag byggde enbart en liten modell). Att arbeta mer med projektet tredimensionellt (och testa att bygga olika modeller till exempel) och att inte enbart arbeta tvådimensionell hade nog öppnat upp till fler idéer. Kanske hade det då landat i ett annat slutresultat. 


                                              

Cityharpan

När jag stegat uppför trappan till min ickeplats igår fann jag en grävskopa och tre parkarbetare från Göteborgs kommun där. De sade att planerna för just denna avsats i trappan var att lägga om gatstenarna och att plantera nya växter i rabatterna. Det skulle också placera en bänk vid väggen. Helt plötsligt gav alltså kommunen min ickeplats ett innehåll; en bänk att sätta sig ner och vila på innan man tar sig upp de sista trappstegen i den långa trappan upp till Nordhemsgatan.

Mina försök att hitta information om att det funnits en port in till fastigheten där min ickeplats finns har inte varit lönsamma. Jag har dock fått klarhet över vilken fastighet platsen ligger vid när jag återigen varit på Stadsbyggnadskontoret och också funnit information som antyder att det tidigare funnits en port där. På kartan jag fick fram över fastigheterna vid Övre Majorsgatan och Nordhemsgatan (68 A och B) fann jag äntligen en adress vid min ickeplats (denna stod inom parentes) – Övre Majorsgatan 6. Detta stöder delvis antagandet att de funnits en port vid ickeplatsen. Jag antog först att min plats tillhörde samma fastighet som adressen Övre Majorsgatan 4 – Olivedal 13:16. Adressen tillhör dock fastighet Olivedal 13:1. De adresser som är anslutna till fastighet Olivedal 13:1 är: Nordhemsgatan 68 A, 68 B samt Övre Majorsgatan 6. Denna adress markeras inom parentes som ”reserverad”, vilket jag inte kommit underfund med vad det innebär i det här fallet. 

Det jag kunde utläsa av ritningarna är att det som finns bakom väggen på platsen är en tvättstuga och att det byggts om till detta under femtiotalet. När jag jämför ritningar och planer på ombyggnad har jag mycket svårt utläsa någon tydlig information om det funnit en dörr och – om den funnits – när den då ”försvunnit”. Jag har haft problem att få tag på någon person inom bostadsrättsföreningen som kan ge vidare information om bygganden.

Dörr eller ej, nu är det dags att fokusera mer på vad jag skulle vilja använda platsen till (trots att min ickeplats nu blivit en ”plats” i och med kommunens planer för den).

Dörrar

När jag formulerat idéer om platsen har jag oftast fastnat i tankar om dörrar. Dörrar som finns i sagans värld. Mystiska dörrarna som leder till en annan värld är ett välkänt tema. Det jag oundvikligen kom att tänka på (eftersom Nintendo 8-bitars var det bästa jag visste i 10- årsåldern) är dörrarna i Supermario 2. Dessa kan placeras ut var som helst med hjälp av en mystisk flaska (med okänt innehåll). Dörrarna leder sedan till en annan dimension/värld. Tänk om jag hade haft en sådan flaska, då hade jag kunnat placera ut en dörr vid Övre Majorsgatan.

Gatsten

Jag har också funderat på omgivningarna. Uppe på Nordhemsgatan finns Nordhemsskolan.  Eleverna som går på skolan rör sig mycket i trappan. Vid två tillfällen då jag varit på platsen har några barn lekt med en boll när de gått nerför trappan för att sedan tappa kontroll över bollen så att den studsat ända ner till Linnégatan.

Begreppet ”Dead end” är också något jag klurat på i samband med platsen, För platsen i sig är en återvändsgränd. Något som utger sig för att vara en gång men som inte leder till något (till synes).

Triangeln

Jag har kommit på att jag haft svårt att arbeta med platsen rent formmässigt. Jag vet inte varför men den kantiga formen (gången är rektangulär, gatstenarna fyrkantiga osv.) sätter på något vis stopp för mig. Det jag gjort är att finna olika former på platsen. Jag fann triangeln. Jag skapar en rätvinklig triangel av platsen där marken och husfasaden bildar den 90gradiga vinkeln. Skulle man kunna sätta strängar i denna 90gradiga vinkel och bilda en harpa i stadens rum – en cityharpa. 

Dead end

  

Analys

Har det funnits någon dörr in till den fastighet som finns vid min utvalda plats? Detta är en av de frågor jag vill ha svar på. 

På Stadsbyggnadskontoret fick jag information om att fastigheten vid Övre Majorsgatan 4 inte är kommunalt ägd utan ägs av bostadsrättsföreningen Övre Majorsgatan 4. Bostadsrättsföreningen skulle gå att finna på just Övre Majorsgatan 4 . Jag gick därför dit och letade då jag antog att det skulle finnas något kontor för bostadsrättsföreningen. Jag hittade dock inget. Jag fick inte heller tag på föreningens kontaktuppgifter. Det jag fann när jag sökte på internet var en årsredovisning från 2008 från bostadsrättsföreningen Övre Majorsgatan 4. Där fann jag att fastigheterna inom bostadsrättsförening är byggda 1903 och den sammanlagda boytan är 5000 m2.

Jag hittade denna nyuppsatta skylt vid trappan där min ickeplats finns. På denna meddelar kommunen att de kommer att rusta upp planteringarna vid trappan. Kan detta komma att påverka min plats definition (?). Skylten gav klarhet över huruvida kommunen äger denna mark (rabatterna) vid fastigheterna eller om det är bostadsrättsföreningen.  

  

Jag kom fram till att en av anledningarna till att "min" icke-plats (likt andra icke-platser) kan anses som ett tomrum/en ickeplats i relation till omgivningen ibland kan grunda sig på att dessa platser kan utgöra, vad jag skulle vilja kalla, en ”skarv” mellan olika ägare till marken. Vad gäller "min" plats är (antagligen) ägarna dels Göteborgs kommun (rabatterna, vilka ligger vid sidorna av trappan vid Övre Majorsgatan 4, tillhör kommunen) dels en privat bostadsrättsförening (eller kanske till och med två olika bostadsrättsföreningar). 

Jag var också och sökte i Stadsbyggandskontorets arkiv och fann de första ritningarna över fastighet Olivedal 13:16 (fastigheterna vid Övre Majorsgatan 4). Jag kan dock inte publicera dessa på bloggen (eftersom jag behöver tillstånd för detta). Jag återkommer om vad jag funnit på dem. Jag kan också att behöva se över ritningar på den intilliggande fastigheten som ligger på Nordhemsgatan.

Detta är väggen där det "borde" finnas en dörr. Det står något skrivet på väggen - bla, blå eller blä?.

Minus en dörr

Denna plats finns vid en trappa (Övre Majorsgatan) som leder från Linnégatan upp till Nordhemsgatan. Alla de andra av dessa "gångar" leder till portar till de hus som flankerar trappan utom just denna lilla igenväxta gång. Var leder den?

Jag har markerat området med hjälp av godisnycklar (godisnappar). Väggen ingår dock också i mitt utvalda område.

En nyhetsplan

Viktigt.

Farligt

En ritad ny het väska

Ditt livs historia

Jag kan skriva
ditt livs

historia åt dig, 

jag tror att jag 

gör den mest
rättvisa.

Jag skulle

kunna

 beskriva ditt liv
som att det är lite
som mitt. 

Du har samma
politiska 

åsikter och
tankar. 

Jag antar också
att 

du har samma
smak.